Du är marken jag går på Morgonen nynnandes

på en ödets ironi, en mardrömssymfoni om

ett hjärta i vila, gömt mellan raderna, glömt

mellan nätterna Du är den annalkande

dagen, ett sätt att inte gå itu, att inte förtvivlat

Söka efter gåtan till svaret du redan har Du är

allt vi aldrig visste, min skakande hand Och din

motståndets mask som delar mig mitt itu Nu ser

du precis hur gammal jag är.