Stenen reste sig ondskan ur jorden. Som en egoistisk jävla fitta som reste sig mot den ensamme. Jag stod blott och såg på, såg på de som skrattade åt alla de andra. Men mot mig var den god, den var mjuk, den var snäll.

Jag räckte mig mot stenens yta och smekte namnet som prydde den, i hopp om att glömma hur jävla full jag var och att stenen skulle säga "Du kan göra vad du vill"

Jag jagade min egenskap som jag aldrig jagat förr. Jag måtte likväl
ha jagat vinden.

Jag såg din sten då vinden smekte din yta.