De sista en människa tappar är hoppet sägs det, men för vissa är hoppet ute, för vissa är hoppet, nåt som verkar ha ramlat, som om en fallucka öppnats och det bara försvann. Kanske blev det hängt som vid en amerikansk vilda västern hängning med. För att försäkra sej om att det riktigt, riktigt, försvinner. Hoppet!
Och hopplösheten är hoppets motsats, men också dess ersättare, såfort hoppet dör, om något så inser den utsatte att, hopplösheten tar över…

Bättre brödlös än rådlös sägs det, men bättre hoppfull än hopplös, i alla fall, bättre med ett hopp, än med inget alls…


Som när vänner ljuger, eller försvinner, eller bara inte finns det känns hopplöst eller när man läser att de visat mer förtroende för sina ”vänner och världen” på facebook än till dej… DÅ är hopplösheten, förkroppsligad…. Nedskrivet och bevittnat svek, behöver inga stämplar från myndigheterna, man vet ändå…