Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Minnen från en mörk tid


Pannrummet


Vet du jag sitter i mörkret, samma mörker som i pannrummet.
Du vet jag satt där som barn. faktiskt större delen av min barndom.
Många nätter blev det.
Långa nätter som aldrig ville ta slut, en oändlighet med pannrums nätter.
Det kom till mig för en vecka sedan eller är det två nu?
Mina sinnen började mörkna, min rullgardin åkte ner för att stanna nere.
Jo jag tror det är två veckor nu. sen gick du på semester, min vän försvann och våren därute började spira. Men jag gick inte ut, låg kvar i sängen bara orkeslös.
Det handlar inte om depression för att det är vår. Det handlar om övergivenhet.

Övergivenhet, allt får en annan dimension. Vi har ju pratat om pannrummet tidigare. Fast jag har aldrig känt det så tydligt som nu,så glasklart och kallt. Nätterna då det söps begicks övergrepp och allt var kaos. Vi har ju pratat om att, sitter man som ett barn i ett pannrum flera år så blir man inte frisk när man är vuxen. Jag kan inte skryta med att mitt psyke har varit friskt under min vuxna tid.

Jag vet ju det. Pannrummet tog det mesta av min livslust eller var det mina föräldrar som stal den? Det var nog en kombination av föräldrarna och det hårda betonggolvet jag satt på nätterna igenom. sommarnätterna i Norrland blir aldrig mörka Men i pannrummet var det mörkt. Lika mörkt som det är här i mitt sovrum nu då rullgardinen är nere. Det fanns två dörrar. En in från hallen till pannrummet och därifrån en in till den äckliga lilla toaletten, där det alltid luktade urin. ibland snubblade han in pappa som skulle pissa. Han såg mig nog inte där jag satt hopkrupen men jag kände hans närvaro som fick mig att krypa ännu längre in i mig själv.

Hur ska jag beskriva pannrummet? Man kan tro att det var varmt att värmen från pannan skulle finnas där, men saken är bara den att det blev inte eldat där så ofta för dom var för fulla för att gå ut och hämta ved. Väggarna var beiga tror jag eller grå liksom golvet som var i betong. Jag var ju liten och tanig och efter några timmar på golvet hade min lilla rumpa somnat mot det kalla golvet och min rygg värkte av att luta sig mot den hårda väggen.

Vad tänkte jag när jag satt där? jag vet inte det är ännu en outforskad värld för mig. Men många tankar måste det ha blivit under så många timmar var och varannan natt. Du vet, nu pågår våren därute. Men jag har ingen lust att gå ut.
Jag blandar ihop pannrums nätterna med tiden här och nu. Då blir det så här. Men du har kommit tillbaka från din semester och kanske kan vi reda i det här också..




Fri vers av yta
Läst 490 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2011-04-12 06:03



Bookmark and Share


  lisa"puzzle"svensson
du beskriver en otäck isoleringscell...en fruktansvärd känsla kommer emot läsaren. nej, det är inte konstigt....ett tungt bagage är det!
2011-04-14

  Yrre VIP
Svart och mörkt och svårt. Önskar ljus till dig av hela mitt jag.
2011-04-12

    ej medlem längre
Otäckt nära..
Du har verkligen lyckats med att skriva målande och man kommer otäckt nära..
Riktigt bra gjort.
2011-04-12
  > Nästa text
< Föregående

yta
yta