I ett tillfälle av panik tog hon rakbladet och skar.
Djupa sår där blodet pulserade ut till takten av hennes hjärtslag.
I ett tillfälle av total svarthet tog hon pillren som låg undangömda i skåpet och sköljde ner med vattnet som stått bredvid hennes säng i allt för många dagar.
Livets rytm saktades ner och alla ögonblick som forsat förbi gled nu långsamt fram och hon kände hur hennes kropp slappnade av.

Sakta gled hon ur nuet och in i en egen värld där allt var ljust.
Hon kände någon ruska henne och hörde upprörda röster.
Svart

svart

Hon såg människor i grönt och gult, suddigt.
De sa hennes namn, hur visste de vad hon hette?

Skumpig bilfärd.
Plötsligt ljus mot hennes stängda ögonlock.

I ett tillfälle av extrem ensamhet och längtan efter tystnad hade hon agerat ut sina mörkaste drömmar.
I ett tillfälle av ren längtan hade hon lekt sig bort mot nya och grönare ängar.

Stirrar upp i ett tak med strålkastarbelysning, vita väggar, vita lakan varma leenden.
Kanske var världen hennes ändå