*

kläd mig i dina sorgers slöjor
och jag dansar dom fria under måne
där svartsken får skimra strålglansen gro
bland slöjor av sot och gråa röks lekar

jag dansar de skira virvlar av sorger och
dina tårar får ro medan natten kan vila sin vördnad
mörkret sin skuld och min vetskap sin hets

det är inte i dimman det döljs det du saknar
det är i vapnets vässade udd där fokus bländar ögat
till svarthåls avgrund jag landar din tro

kläd mig i dina bojors tyngd
jag sjunger dom lätta åter 

höljer mörkret i sina egna slöjor
för det är eld i månen i natt 

det är eld i månen i natt

glimmar guld i grova gräs
glöder barr vibrerar mark 
och stjärnorna andas sina strålar


faller ej 

faller ej förrän falnat helt slocknat
och du duckar den udden som skär
ser bortom 

det är eld i månen i natt och jag
dansar din längtan 

förbi

*