Det är inte mitt fel att månen lyser mycket vackrare om man inte ser med revolt i kroppen på henne. Det är inte mitt fel att även om man inte hör det så gråter blommor. Och det är inte mitt fel att människor går upp på morgonen.

Rakar av sig halsen eller doppar huvudet i smink.

för jag är bara ett attribut
till mänskligheten.

Och jag har alltid hållit mallen på hur man ska leva sitt liv upp-och-ner. Under för många nätter somnat till myrornas krig på TV:n. Vaknat på morgonen till ylandet av hundar som har magsår. Trippande av barn i högklackat. Och till lukten av helgberusade som snubblar på A-brunnar på vägen till jobbet. Känt mig som jag är 14 år och är en våldtäkt i en komediserie.

Eller att ni är komedin i en våldtäkt.


Och jag frågade 2000-talet om man kunde utplåna sig själv för att passa in? och han gjorde mig en björntjänst och splittrade mina drömmar på hallmattan.

för jag var likt fan helt jävla handlingspassiv.

och låg och grät

med käken ur led.

Med min inneboende känsla
som inte försvann för jag ömsade skinn.

Ringde för att boka tid för lobotomi. Sa
- Att jag hade en moralsjukdom, en bokstavskombination eller syfilis.
- Att jag såg fåglar bryta nacken när de flög ni i mitt glasfönster.
- Att när jag hade tillställningar med fri entré i mitt huvud. kom inga.

Att jag var en jävla tumör.

som växte

bara för jag var rädd för allt som var större än mig. Rädd för kvinnans händer som just misshandlat ett barn. Rädd för sorgen skulle få armar och krama mig. Rädd för att jag inte vet alla funktioner på min mobil. Rädd för den manodepressiva clownen i korsningen. Rädd för att folk skulle hitta mitt skelett i garderoben. Rädd att jag inte skulle inse meningen med livet. Rädd för att jag kanske hade vägglöss. Rädd för att jag var en sjukdom. Rädd för mannen som tog överdos på pendeltåget. Rädd för att jag bara kände att världen snurrade när jag var full. Rädd för att kungen kanske fått klamydia. Rädd att jag tillhörde en generation med MVG i skitsnack. Rädd för att jag kanske var transparent. Rädd för att jag gick över ån efter vatten. Rädd att jag skulle dö som en prick i registret.

Jag var rädd att tankarna skulle bita sig själv i svansen.


Och de gav ett pris på mitt huvud

Ockuperade mitt luftslott …
och lät halshugga mina prinsar och prinsessor. Knycklade världen med dess möjligheter som låg i min hand. Askade i mitt hårsvall. Blandade mina drömbilder med fakta. La mitt hjärta i Dödens beniga händer. Tog bort alla undertexter så att vi inte förstod varandra. Lät dumhet räcka som borgen och glädjen bli en lyx. Spelade schamporeklamer mellan de katastrofala nyhetsinslagen på TV:n. Sopade barnlik under mattan. Fotograferade regnbågen i en gråskala. Förde bort alla mina ord och termer. Släkte lampan.

Och jag stod kvar som den änkedrottning jag var.
Rökte Lucky Strike och lyssnade på Nirvana
“I'm so ugly. But that's ok. 'Cause so are you.”

Pratade väder med min spegelbild.

Insåg att sanningen är att jag ljugit,
för allt är perfekt. Så perfekt att jag blir defekt.