det är efter den 14 februari.
så de flesta är inte ens diskreta med att jag trappat ner
från en b-plan till något obefintligt.

om jag bara kunde skulle jag gröpa ur mig
och det ruggiga fågelfäet i mitt bröst.
slita itu köttet som fått min kropp att skälva
rycka av de fladdrande vingarna
som drev mig att skriva

oadresserade brev.

tänker på alla gånger jag spytt på dina skor.

saknat dina ord, som fäet är baktung på
lyssnat till kvittret att
du aldrig skriver igen.