återigen tänder jag på min egen ensamhet
och sopar ihop orden som
de stora författarna skulle kalla autofiktion
men har blivit trams när jag ägnar mig åt dem.
återigen tänder jag
på min egen medelmåttig svenssonhet.

---
jag har bundit mina texter till dig
fast jag vet att det historiskt sett
lönat sig att ha rörliga texter


ändå
sover jag inte bättre om nätterna.

jag löper.
mina varulvsklor sliter upp ditt hjärta
kilar fast ord täckta av dammpartiklar
syr ihop dig med satsmeningar om oss


men du finns inte bredvid mig i sängen.

---
oftast vill jag inte somna, för jag vill inte vakna

men vet du? medan jag dricker mitt morgonkaffe
tänder jag på vår egen ensamhet.