vi vet vad vi vill göra
ändå väljer vi att vänta

framtiden är större en ett hav
så varför börja nu?

vi sitter i en vagn
som vi själva skjuter på
trots att farten den är lagom
vi fortsätter att knuffa

varför detta gummiband
som vi aldrig slutar dra i?

jag ska börja efter sommaren
när jag fyller fyrtio
när jag blir pensionär
när jag får mera tid

vi går i en allé så vacker
en doft oändligt skön
grönskan den är överallt
till höger och till vänster

men slutet är så långt bort
och skönhet har väl inget slut?

visst är det vackert här
men det bli än bättre längre fram?

så vi fortsätter att gå

men ingenting förändras

ty nuet är det enda vi kan se
och vårt jag är alltid samma

så vad ni än gör
stanna inte upp

för då börjar ni att leva.