Jag ser hur de rullar iväg sakta i bilen.
Glada händer vinkar för fullt när de glider iväg.
Jag ler och vinkar tillbaka.
Jag är glad och samtidigt otröstlig.
Ännu en helg som sprang förbi.
Jag vill vara med mina döttrar varje dag.
Varannan helg är bättre än inget men långtifrån bra.
En saknad som sliter.
En sorg för djup att helt komma över.
Ett blödande sår som aldrig läker.
Kärlek är underbart när den ges utlopp att älska.
Kärlek är hemskt när där ingen finns att krama.
Kärlek som förgiftats med bitterhet är det dödligaste av gift.
Kärleken som försvann, drömmarna som dog, aldrig kommer den åter.
Ensam på min trappa sitter jag nu och inombords gråter.
Kom min hund, så får du den kärlek jag inte förmår att ge mig själv till tröst när ingen annan är här.
Du älskar i alla fall tills du dör. 
Själv dör jag när jag slutar älska.

Hjälp...