Jag smyger genom en granskog
omgiven av virtuell surroundkänsla
föga mer förankrad i verkligheten
än barndomens Konsum-åtta
som symbol för kitschens oändlighet.

Mina ögon gråter elektriska blixtar
utan att bli röda
Kanske har autoimmunsystemet kollapsat
hos min själs inbyggda kamera
eller också har min lekamen stärkts
av behandling med arkitektonisk akupunktur.

Jag möter en brittisk ornitolog
på jakt efter tvåbenta ”birds”
som varken kan fångas med håv
eller översättas till fåglar på svenska.

Jag tvärnitar i skuggan av ett ljushuvud
bestulen på sin bleknade gloria
i månskenet på jungfrunatten.
Jag somnar till slut
som en gökunge i lodjurets famn
men vaknar med växtvärk
i en ofullbordad plantering...