~*~

Strålande Frid, hur skönt det ljud,
Som frälsa en förtvivlad som mig kan
Jag var förlorad förut men är funnen nu,
Var blind, men ser nu allt

Det var Friden som lärde mitt hjärta fruktan
Och Friden, som min fruktan lindrat
Hur värdefull denna Frid för mig vara kan
Den timma som mig tron först befriat

Genom mången fara, möda och besvär
Har jag väl redan gått alltjämt;
Det var Friden som bar mig säker där
och Friden som leder mig tillbaka hem

Herren har utlovat godheten till mig
Hans ord mitt hopp försäkrar
Han bringar sin sköld och sitt öde med sig,
Så länge det livet uthärdar

När vi sen har varit här i tiotusende år
Klart skinande såsom solen är
Har vi ej färre dagar att sjunga Guds lov
Än dåsom vi först började här

Strålande Frid, hur skönt det ljud,
Som frälsa en förtvivlad som mig kan
Jag var förlorad förut men är funnen nu,
Var blind, men ser nu allt

John Newton 1779

L Patrik WJ svensk version 22/04/11