Mina ben,
överge mig inte
bär mig till min älskade

Jag springer,
springer tills jag känner kylan tränga in i mitt bröst
som istappar runt mitt hjärta

Månen lyser upp min väg
genom mörkret
jag springer

Marken är kall
obarmhärtig
finns inget som hindrar mitt fall

Jag längtar efter att få ligga i snön
låta jorden återta mig
men jag måste nå min älskade

Tårarna fryser på kinderna som hårda kristaller
jag hör min röst spricka
när jag skriker hans namn

Jag hör vargarna gråta
när vinden svarar deras ylande
fortfarande springer jag

Träden reser sig framför mig
skrapar min sårade hud
håller mig ifrån min älskade

Jag längtar efter att få känna honom i mitt liv
känna hans mörker täcka min kropp
hans värme omfamna mig

Men han är vilse i denna kalla värld
ensam måste jag finna honom
jag springer

Jag springer tills himlen
snurrar ovanför mitt huvud och
mörkret hindrar mina ögon att se

Långsamt vaknar jag förväntansfull
längtar efter att min älskade
ska komma hem

Jag blickar ut genom frostat glas
ut i den stjärnklara natten
för det var en natt som denna han försvann

Det var en natt som denna jag dog
kom till mig min älskade
jag står inte ut längre

Jag kryper sakta till dörren
öppnar den och en ensam figur
ropar på mig genom mörkret

Jag måste gå
jag springer mot honom
när han lockar mig till sig

Jag springer ännu en gång
genom mörkret
men den här gången

vet jag vägen