Varför så många ständigt ilar
de aldrig unnar sig en vila...
Med näbbar och klor kämpar
de så glöden ryker.....
Alla vill de bli sedda, dessa
som kämpar mot detta mål..

Någonstans mitt emellan får det
plats om man tar sats lite
lycka köpt för den dyra slanten
Men ibland tar det stopp...
kroppen ger upp....
Valet kan ej längre väljas....

Döden står runt knuten, alla
vackra band blev brutna...
Kvar en kropp liten och skör
Kanske en kort tid kvar tills du
dör...

Längtan mot pensionen var stor
och nu ångesten i dig gror...
Något för alla att lära
Njut av de dina och kära....
lev ditt liv för dagen....
tills de sista andetagen