jag balanserar

sätter en fot framför den andra

en efter en


tittar framåt
jag kan inte se vart jag sätter mina fötter
inte heller vart jag är på väg

det finns ingen lina att balansera på
heller ingen bom i någon prepubertal gymnastiksal

jag tittar ner

jag går barfota på en knivsegg

bladet är svart

att jag inte skär sönder mina fötter är ett under

jag märker att kniven är en stor cirkel
som snurrar runt

runt

det är jag som sätter fart på hjulet

jag förstår att jag inte kan sluta gå

för då skulle jag börja blöda

och hjulet skulle stanna.