onåbar

i mitt eget ispalats

oberörbar

men rörd

av händer utan ansikten


outsägligt invaggad i säkerhetens

oförstörbara kapsel av platinium

ovetande

att värmen fanns

kärlekens värmande bolster täcke

mjukt

omhuldande själar som taggtrådsvindats

av livet


en hand lades på mitt bröst

en vetande

kännande

hand gled in i bröst

la sina kärlekshänder runt mitt hjärta

bad mig

förlåta mej själv

att jag lät det hända mitt hjärta

valet att frysa det var mitt

valet att skada min själ

någon annans


jag lämnade dem i insikternas källa

där jag såg

såg allt

mitt varande

vaccum

aldrig mer


visade värmen vägen in i mitt bröst

jag tog emot den

mitt hjärta öppnade sej som blomknoppar om våren

sårbarhetens styrka klev in


aldrig mera ska kylan få träda in i mina kvarter


där min själ bor ska alltid kärleken härska

i mitt hjärta ska den för evigt få bo

aldrig mer orörd

alltid berörd