En text som jag skrev när jag satt i skolan och tänkte på dagen, hur situationen ser ut och varför allt har blivit som det har blivit.
Drömmen
Har du sett min dröm gå förbi
en gång var den så klar
nu vet jag inte längre
den suddades liksom ut
under vägen
under letandet efter
Den jag är
Var
Skulle bli
Sitter tyst och still
frågar mig själv
vad det var som hände
var jag snubblade fel
och alla fortsatte rakt fram
eller var jag fortsatte åt ett håll
och alla andra
Snubblade av vägen
Drömmen var fortfarande stark då
jag såg inte snubblandet
som något problem
ett skiljetecken
det var bara en tidsfråga
innan vägarna
Skulle korsas igen
Vi skulle bli en enad trupp
Nu är skillnaderna ett faktum
Drömmen finns inte längre
något kommer alltid att finnas
emellan oss
på ett eller annat sätt
jag hamnade snett
hängde inte med i svängen
av sökandet efter identitet
eller så var det ni
Som glömde bort er själva
när ni var ni
Från första början
Nu drömmer jag inte
Nu lever jag