som vanligt..

trodde jag för mycket
och lät min naivitet och
mina gröna ögons
blåögdhet
lägga ett skimmer över
det vackra och göra det
ännu vackrare
när det egentligen
bara var fult

allt var lögner
intriger
och lek

för dig

jag älskade med
hela min själ
och varje hjärtslag
hamrade med en
oanad intensitet

dina lögner
var så vackra
och jag lät mig villigt
förföras av dina ord

dina ord
och dina varma händer
och de hjärtslag jag hörde
från dig
när jag låg med örat
tätt mot ditt bröst

inte anade jag väl då
att de slog för någon annan

för henne

hon som var före
och tydligen ännu ej
hade lämnat ditt inre

ej heller verkligheten

den var er

och du lekte med oss båda

tills den dag vi började
tala med varandra
och förstå
hon och jag

jag gick under
det är ett under att jag
inte dog
men jag vägrade
kämpa för en kärlek
som ändå inte
var ren och sann

det smutsiga kunde hon få
om hon ändå ville
behålla dig

jag vet inte
för jag sa upp kontakten
höll mig stark på utsidan
fast hela mitt inre var ett
enda kaos

ett luftslott som
sprängts itu
och närapå kvävt mig

kan ännu ej förstå
hur du kunde göra så
och hur du kunde förvandlas
så snabbt
från en underbar och ömsint man
till ett skrikande egoistiskt
barn,eller, kalla det monster

framtiden
finns ej längre
för oss

jag orkar inte slåss

det är jobbigt nog
att andas

och jag minns med fasa
alla gånger jag förnedrade
mig själv
genom att blunda för
verkligheten

det är också sant att jag
inte ville eller ens kunde överväga
att vinna dig

som du föreslog
sådär patetiskt elakt rak
som bara du kunde vara

aldrig brydde du dig om
mina tårar

tvärtom
du hånade mig
och sa att jag inte var
vacker när jag grät

du ville att vi skulle kunna
prata om allt
men varje gång jag på
allvar försökte
blev du galen
och sprang din väg
eller skrek

och jag gav upp

gud ska veta
att jag gav upp
nästan direkt

jag är tacksam för
vissa stunder
men helst av allt
önskar jag att
inget hade skett

att jag aldrig
träffat dig

att du aldrig sprungit efter mig
den där första gången
när du skulle vända mitt liv
upp och ner

än en gång

var är friden
var är ron
som jag behöver

orkar snart inte

varje gång jag älskar
händer något fel
fult eller dåligt
hur mycket jag än ger

spelar ingen roll

tror snart att det är kört

och det är inte likt mig
att ge upp

hatar att jag
älskar dig....