hur jag önskar att du hade
piskat och slagit mig
gul och blå

utanpå

istället för denna
osynliga psykiska tortyr
som bryter ner mig totalt
med ärr som aldrig syns
och ej heller läker

kan inte ens berätta
för de som borde
hur jag mår
och varför

skäms så

och ändå längtar jag till dig
varje vaken minut

önskar så att vakna upp
ur denna levande mardröm
men vet att det vore
bättre att somna

blunda

gå

börja leva
för det är inget liv
att bara existera

och du har tagit
allt vackert från mig

såg det i provhytten idag

förstår varför du
lämnade mig

eller var det då
du tog med dig
det enda som var
vackert hos mig

när du försvann...

nu är allt
hur som helst
borta

borta med vinden

30 mil bort

och du blir bara
vackrare och vackrare

för du tar och tar

utan skrupler
utan ånger

och hittar kanske
någon ny
att förföra

förgöra

vill ej tänka
onda tankar
kan aldrig hata dig

rycker till varje gång
det ringer

för jag vet att det kan
vara du

som vill dra ut på
plågan
tortyren
du utsätter mig för

vore en lättnad att
försvinna

men så enkelt ska jag
inte göra det
för mig själv

är värd mer

fast mitt inre
är brutet
svullet ömmande
gult och blått
och förlamande kallt

hittar inte
mig själv....

och snart är det maj...