Hur ska jag komma över tröskeln?
Som är så gyllene och söt.
Bli duschad i lycka,
när vi äntligen möts.

Jag har sett dig förr,
det vet jag.
Du är min största kärlek,
fast vi inte setts på ett tag.

Mitt hjärta gråter efter dig,
en saknad kärlek.
När jag är närmast dig då ser jag,
en vacker kosmisk lek.

Minns inte hur du ser ut,
men det gör absolut inget.
Jag minns dig,
det räcker.
Du är det finaste minnet.

Osäker och liten när du känns långt bort,
Glad med ledsen,
när jag ser att du är vid mig i vått och torrt.

Tack är det starkaste ord jag har.
Då kommer jag dig nära,
och ser skymten av alla svar.

Frågor skapade i rädsla,
i osäkra stunder.
Som vill ha bevis i mirakel och under.

Bevis som skulle gjort mig högfärdig ändå.
Jag är ju fortfarande fast i tanken om ett och två.

Du är mitt liv och min död.
Konstigt rädd för dig,
och mitt största stöd.

Önskar jag kunde öppna upp ögonen
och sluta upp med mitt trams.
Så du och jag äntligen kan få ta vår dans.

Skratta och gråta,
i floder stora och små.
Fantastiska stunden,
när vi till sist slutar vara två.

Min äldsta vän,
käraste kamrat.
Ihop på en ädel plats,
utan ord utan prat.

Men tills vi möts är jag ledsen och glad.
Tittar runt och njuter av livets choklad.

Skapare av allt,
ödmjuk och stor.
Behandlar alla som din närmsta bror.

Du dömer inte på rätt eller fel.
Det är vi som har skapat alla dessa spel.

Min mor,
min far,
min bror,
min syster.
Du är kärnan som finns kvar,
och aldrig mister sin lyster.