Du gick förbi mig igen.
Du var som ett tomt spöke.

Jag sa hej och frågade hur det är.
Utan att veta vad.

Du var så disträ och pratade strunt.
Jag tittade på dig med önskande blick.
Jag längtade efter tystnad.

Tystnad i dig,
Tystnad i mig,
Tystnad i oss.

Jag vet att du finns där inne.
Bakom allt buller och alla idéer.

Jag tittade på dig.
Väntade på att du skulle sluta spela din karaktär,
sluta läsa ur manus,
kliva ur så att vi kunde skratta åt det.
Förvandla det till en komedi.

Du tyckte nog mest att jag var konstig,
som bara stirrade.
Skulle jag gett dig en lavett?
En överraskande smäll på kinden och sagt "Sluta!"

Nu är jag i alla fall ensam igen.
Vandrandes på en kyrkogård.
Kanske syns vi här nästa gång.