Jag tror på dig,
till och med när jag vet att du ljuger.

Jag älskar dig,
så mycket att jag hatar alla andra.

Jag ser dig framför mig,
så tydligt att jag blir blind.

Du är min och alla andras,
ändå står du ensam.

Du är ett moln framför solen,
vacker in någon annans glans.

Ensam ser jag dig inte,
ändå vill jag ha dig för mig själv.

Du är en fågel utan vingar,
som ändå känner sig fri.

Du är född blind,
men ser klarast av alla.

Bluffen har svept förbi dig
utan att rubba dig ens en liten bit.

Du är du,

alltid.

Nu.

Här.

Du är aldrig förbi.