Det har gått en sekund.
Piskan sveper förbi.

Jag stirrar honom rakt i ögonen.
Jag skriker efter kontakt och medkänsla.

Han är tom.
Tom på känslor.
Hans kropp styrs av någon annan.

Känslan är hopplös.

Kvinnan går förbi.
Hon vet vad som händer.
Hon kan få ett tillfälligt slut på det.

Det lyckas.

Hon ser mina ögon,
kontakten sätts i.
Hennes känslor är vid liv.
Medkänslan tar över henne.

Två sekunder går förbi.

Vi sitter på en strandkant.
Ögonen talar med varandra.
Vi förstår oss.
Inte personligheterna,
utan varelsen där inne.

Jag känner livet bakom ögonen.
Djuret som bara är.
Jag känner igen min egen ras.

Tre sekunder tickar förbi.

Det som skulle vara för evigt tog slut.

Jag fick se magin,
men trollkaren avslöjar aldrig sina trick.

Jag letar i blindo efter draperiet jag vill rycka bort.
Jag vet att det är ett trick!

Jag har vänt på alla hörn.
Skrapat på ytan och petat i mörkret.
Men jag är inte redo.

Sekund nummer fyra närmar sig.

Piskan är åter på väg åt mitt håll.
Men nu vill jag inte bli räddad.
Jag ska ta det.
Sedan läka på egen hand.
Ingen ska bli kladdig i mitt blod.

Femte sekunden är förbi.

Min kropp vilar tungt,
ensam.