Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

fortsättning följer per infall och läge j i vindar och vingbruk - korpen har landat (Mitt hjärttotem)




även på korpen

 

 

*

kan man få

 

ont i magen av kärlek.. *s* 
.. och nej, jag bygger inte luftslott. framtiden är totalt blank - nada njet liksom ingen bild av den.
men alltså.. det här med tid - jag t-r-o-r ju inte på den ens! det blir kortslutning i mitt fönuft av dom här 4 åren bara för det. det är då och då är för mig en superviktig bas att sätta klackarna i liksom. 
men jag hann aldrig få ner några klackar..och det är som att gå och nynna glatt och sen komma på att man borde ha spelat in och skrivit ner noterna! - faran med improvisationer ju!! 
förstår du egentligen hur jag menar? :) tänk om  man aldrig förstår? hjärnsläpp och bara den där attans trappan man går baklänges i när man mediterar ner sig mot svarthålet med fritt fall. 
har du en sån? :) jag har.. med smitt räcke och sista tre trappstegen där nere i mörkret är såna som ger litet ljud ifrån sig så jag vet när jag ska stanna.. men i den här trappan som jag tydligen började trippa ner i när jag kom hem från dig, den har inget räcke och den har liksom inte ens ljuden..och det är mörkt som fan..:o och tyst..  väldigt tyst.. 

 

ont i magen av kärlek?


.. och nej, jag bygger inte luftslott. framtiden är totalt blank - nada njet non och näverbäver liksom; Ingen bild av den. Tiden där borta bakom skynket alltså, men.. det här med tid - jag t-r-o-r ju inte på den ens! - det blir kortslutning i mitt egenhändigt uppbyggda förnuft av dom här åren bara för det.

 

Det är då, och då är för mig en överdrivet viktig bas att sätta klackarna i. Medan man går där. Medan, sa jag. M-e-d-a-n. Så man känner att man är med i verkligheten.

Vi hade ljud. Vi hade ord. Vi hade dignande bord av nonsens och vardagsviktigheter som en extremt finhackad sallad.

 

Toppad med grädde, tomtebloss och skuttande små sjöhästar i regnbågsfärgade frackar!


..och vad hände? Jag hann aldrig få ner några klackar.. och jag som köpt billiga på Myrorna och Röda Korset. Mångupplagor, från nästan alla dekader som ryms i detta århundrade. Okey, decennier. Dekader var en vingling mot annat. Det tar vi sen.

40-tal är favoriterna. Svarta med halvgrov hög. Såna man kan gå i. Även på vingliga trappor med för glesa fogar. Slitna av förortens rusningstider.

Tider. (nu kapar jag en sekund i minuten till att blicka i djupet - i dåets då, och där söka efter orsaker)

 

Då. Nu. Mina sen delar jag med automatisk självförökning med dig.
(jo då, dom har bra gener bara man klappar dom medhårs så inga hårrötter blir lidande)

 

Tiden som var, och som den nu påverkar - fast jag inte tror på den om den inte är uppmärksammad just i nuet just då (och nu blir det invecklat ja, men det är meningen och hör lite till min övriga taktik så det kan du ha på köpet) -

Det är som att gå och nynna glatt och sen komma på att man borde ha spelat in och skrivit ner noterna! - Ihhhhh!!! Faran med improvisationer ju! 

 

"Improve the vision of.. " - jag improviserar bäst tolkningar av drömmar - "... your next trip to the Moon.

 

It takes a heavy mind´s loosing
of ropes
and a wallbraker´s chosing of power and material.

Det är alltid som minst trappsteg
när det börjar bli brant
Du vet vingliga man kan åka kana på
bland taggiga buskar som räcke

 

*

Wether sun or snow
there's weather behind it all.
Do You feel
Moon is turning firery?

*

 

Du skulle sett Martin Jung stå där på scenen och skrika:

 

"Du kan väl inte bara bygga kåtjävlar för att öknen blommar??!!"


Förstår du egentligen hur jag menar? Tänk om  man aldrig förstår? Hjärnsläppsvarning och bara den där attans trappan man går baklänges i när man mediterar ner sig mot svarthålet med fritt fall. 

Frivilligt tryggt och längtansfullt.

Fallet.


Har du en sån? Jag har.. med smitt räcke och sista tre trappstegen där nere i mörkret är såna som ger litet ljud ifrån sig så jag vet när jag ska stanna.. men i den här trappan som jag tydligen började trippa ner i när jag kom hem från dig, den har inget räcke och den har liksom inte ens ljuden..och det är mörkt som fan. och tyst..

väldigt tyst.. 

 

*

 

När Martin Jung gått av scenen och spotsen tonade ner, så gick jag bakvägen ut. In på backstage och knackade på en dörr. 

Ingen stjärna där - Orange Måne 

 

En elak skogshöna öppnade

 

"Du snurrade åt fel håll din idiot!"

 

*

 

Jag har Grouse idag. Vänder varv.
Ger dig det enda jag har.

 

Tid.

Energi.

Hjärta.

 

och massa oväntade vändningar
där fjädrarna skvallrar
om regnbågar i solsken
och kramar som lämnat spår


även på korpen

 

till toner av en blues
som tonar in
över din balkong

när solen går ner
och månen står lågt
lågt

 

lågt

 

(så klart jag kommer)

 

*

 

så klart
jag kommer
så klart

skiner det aldrig
att det bländar djupet

i ditt öga

 

grönt

 

*

 

 




Fri vers av Pot Pourri
Läst 159 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2011-05-02 14:55



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Pot Pourri
Pot Pourri