lite starkare
orkar jag
hålla inne tårarna
men min vän ser
ändå
att jag gråter
invärtes

orkar inte älta
berätta än en gång
om allt som hänt
för svårt
för nära

i både känslor
och tid

tapper
eller
gör jag det
bara värre
genom att förtränga

vet bara inte
hur
jag annars ska
kunna
överleva

hur jag ska
orka andas

utan dig

dofterna
från dig
har snart
försvunnit

trycker min näsa
mot kudden
du låg på
men känner nästan
ingenting

saknar
allt

att älska
bråka
skrika
bli vaggad i din
stora trygga famn

älska igen
ifrågasätta
bli olycklig
inte låtsas om något
och bli lyckorusig
av dina lögner

jag stålsätter mig
låter dig inte veta
vet inte vad du skulle
göra då

men du har ditt liv
och det finns inte
plats för mig däri

jag vill inte ens

fastän jag älskar dig
gränslöst
vettlöst
evigt

jag gör det
för din skull
men kanske också
även för min

har knappast
något val

jag var tvungen
att låta dig gå

flyga iväg
som den fria
fågel du är
och vill vara

skulle aldrig kedja dig
och hota

som hon..

hon som äger
rätten att
förstöra allt

allt som var
vackert

allt du och jag var
för varandra

det värsta är
att du vek dig

att du tillät
detta ske

och det är också
min största
drivkraft
till att orka
vidare

förhoppningsvis
till ett
värdigt
liv

med ny värme....