prillan sitter under läppen
fingrarna springer över livlösa tangenter
solen sjunker ner längs horisonten
och himlen står i lågor
det är vår nu

och här på tredje våningen
tycks tiden stå stilla
för trots vårvärmen
så finns endast isande kyla
här i ensamheten
där jag bor

ihopkurad i ett hörn på golvet
sitter jag och drömmer om en värld
som inte längre finns
som kanske aldrig någonsin existerat överhuvudtaget
den där satans fåniga drömmen
om lycka och kärlek
och underbar tvåsamhet
jag skrattar åt allt det

för den vackra kärleken
har blivit ful
och mitt hjärta
är bara ett enda stort sår

tårarna springer marathon längs mina sträva kinder
min blick är livlös och tom
månen lyser klart på stjärnhimlen
och här, på tredje våningen
drömmer jag sömnlös medan jag stirrar ut genom mitt fönster
på en kall värld jag inte längre känner igen