Varför känns det ibland, med vissa som om man liksom borde varit född i samma tid och samma grannskap?

Som om Gud skämtat med en när han sen låter en träffa, densamma...

Ibland känns det t o m som om vi borde suttit, om inte inte hand i hand så i alla fall i samma rum, som om vi borde se i samma eld, skratta åt samma berättade historier, läppja på samma kaffe….
Och le åt samma saker….