*

Solnedgång

en tid för oss

så Drag mig genom blod och märg och natten ska beklaga högt sin gåva;
smärta Drag mig genom mod och färg och dag ska laga nattens dova svärta

och Gå med mig på stensatta stränder och kala kullar och våra händer
ska tala om tider i väntan

så Drag mig genom flod och berg, och vatten ska möta jord
med eldens färg mot Himlens längtans ränder

vår skuld är aldrig nog på dessa stränder

må sen spåren visa de som aldrig ens förstod
hur vandra med lisa och hur vandra med mod över marker
på visdoms vägar

där vi sände sakteliga svaren - kvar där över länder
över hem och hagars hägn som bänder gröda ur vår jord

där himlen varligt vänder dofterna
i regnens bägare

vår skuld är aldrig nog med dessa ord

och stormar leker 
gormar
smeker farligt sina sista vindars träd i gröna parker

du skrev så där 

en Solnedgång

en tid för oss att fästa skuggor här invid och leda
gamla brev
mot döda dagars jord

en Solnedgång
där skuld är aldrig nog

du skrev dig in i egen Skog

*