eterns brusande trumvirvel slår mot dövörats torrspruckna hinna

ur det åskblå himlahavets mörkgrå djup sträcker döden ut sin hand
med ett löftesgivande leende om evig frid

i hennes kastanjebruna ögon ser jag ett smärtfullt liv drunkna i en vacker fantasi


vita vingar tyngda av svart ångest flyger i en allt snävare cirkel kring tidens vandrande mittpunkt


blodets gravitation hindrar själen från att lyfta