En tid att vakna upp ur

Som en kraftig regnskur

En tid man saknar

Man kan inte förstå

Den kändes som evig

Som om den aldrig ska ta slut men

För vissa av oss kan den aldrig försvinna

Fort nog



Man vill va vuxen

Bli tagen på allvar

Göra allt det där som man får

När man rår

Sej själv

Så en dag så vaknar man liksom upp

Den är förbi

Den tiden är förbi

Man fattar det inte riktigt



Men vissa dar saknar man den

Och när man ser kort på sej själv

Så känner man sej ”hemma”

Det är den kroppen man har

Som man är

Rak, skarp, trosviss, framåttänkande

Medan sanningen är lite på sned

För man står lite bred

Och fattar inte hur fort

Den ändå var förbi



Ungdomen…..


ett smärtsamt uppvaknande
och efter, för alltid försent...