Det här handlar om stålrör

och hur de här rummen är det enda jag behöver

Jag hyllar mina steg

mellan sovrum och kök

slickar mina skosulor

och hör själv hur enkelt det låter


Du är inte här

Jag har mina egna, krispiga fingrar

mjuka när jag är smutsig

Jag ärar mig själv för det


Det finns en världsvid möjlighet

om jag blundar och håller andan kallt, starkt

En förskjutning i bäckenbenet

Tidvis måste man älska för att kunna se någonting

Bitvis måste man hålla andan för att hitta luft


Rummet och jag

Smeker mina fötter mellan vardagsrum och kylrum

Det handlar inte om stålrör

Om hud, hud och skendöd fradga

om detta ville jag berätta

men jag började med en svart lögn

och slutar med en vit


-Jag är inte ensam