Jag kan se bergen stiga ur dina ögon
När du tar mig tillbaka till en tid
innan livets utplanande nedåtrullning
När vi vandrar där bland minnen
lever dina pliriga ögon starkt
Då ser jag din dotter däri, i din spräckliga iris

Jag kan se hur bergen lägger sig igen
med lager på lager av planer på hyllan
Ett dimmigt pappersberg
Men jag ser att de håller din hand
Din familj, ditt kött och blod, dina älskade
Jag hoppas att du också ser
hur de håller ett fast tag om din seniga hand
och att ingenting kan ändra på det
för om det kunde hade det redan skett