Han sa, ”jag borde inte funnits, de var på väg för att ta abort men farsan retade morsan så hon blev så förbannad, så hon åkte in, men vägrade sen i salen och åkte ut igen”.
”Har du tackat din farsa för att du lever?” sa en gubbe, troligen i, just hans farsas ålder
”Ja”, svarade han, ”de har jag gjort”
Sen var det slut med djuptänkandet, på en stund

Men han borde nog tacka sin mamma ännu mer, tänkte jag men sa inget, det är inte alltid det passar att säga saker, i byggkojan.
Men som ni hör, så ligger den intellektuella nivån ”oerhört högt” i vissa fall, i samtalen.

Och min tanke senare slog mej, kommer det att finnas, barn som aldrig fick födas, där i himlen en gång, kommer de att möta med tilltänkte föräldrar och med anklagande fingrar hytta den mot och säga ”jag fick inte födas för dej”
Eller kanske ”du tillät mej inte att leva”
Han, den killen, fick födas, och vet om det, men det var en hårsmån… men ”alla de andra”?