jag dansar med det omedvetna
i ett mörker utav färg
fötterna drivs framåt
av krafter bortom mig

fåglar flyger kring mig
likt vingförsedda stenar
maskar kryper sakta
på skelettets kalla grenar

ansikte mot ansikte
vi står varandra nära
i denna lek med livet
vi aldrig kommer säras

i en skog av döda träd
springer jag omkring
en clown utan kläder
en kropp utan skinn

jag tar mig mod och stannar till
tar ödet i min hand
jag vill veta vem som jagar
vem som härskar detta land

jag ser ett legio av Fredrik
en arme av mina jag
alla bär mitt ansikte
men ingen liknar mig

bakom dem i horisonten
en tillstymmelse till ljus
jag möter deras ögon
trots att hjärtat mitt vill fly

jag får sot på mina fingrar

när vi tar varann i hand

men det gör mig ingenting

för svärtan är vårt band.