~¤~

Solnedgång och aftonstjärnan,
Och på mig ett klart kallande!
Och må det ej höras klagan ifrån revet utav sand,
När jag lägger ut till havs igen,

Blott sådan ström då drivande tycks sovande,
Alltför kraftig för ljudet och skummet,
Då det som drog ifrån det bottenlösa djup ovan det
Återigen vänder där hemåt.

Skymning och aftonklämtningen,
Och efter det åter mörkret på jord!
Och må det ej finnas farväl givna sorgligen,
När som jag har gått ombord;

Ty dock bortom vår gräns utav Rummet och Tiden
Floden må bära mig långt ut till havs,
Hoppas jag få se min Lots ansikte mot ansikte
Då jag där sandrevet har korsat.

Lord Alfred Tennyson 1889 

LPWJ svensk version 13/05/11

se även:

Ring Ut, Vilda Klockor (A.Tennyson)

Biografi:

Alfred Lord Tennyson