Där, ensam i det vilda händer allt

Stilla dansar älvor över blåbärsris
och ut över vattnet

Huldran prasslar och suckar djupt

Den unga outsägligt vackra
och otröstligt sorgsna kvinnan
med den vita klädedräkten simmande
som en slöja runt hennes kropp
för varje steg hon tar
ut i den kalla svarta tjärnen


Hennes hår sprider sakta ut sig
som en solfjäder
när vattnet djupnar runt henne

Hennes hjärta var ituskuret
av den älskades svek

Nu mötte hon sitt öde
i den djupa tjärnens famn
där skogen för alltid
bevarar hennes rop
och längtan




©Susanne Angelöf