>>¤<<

The bitter End.

Jao.. end. Som i slutt kaputt och färderikt långt in i Da Vsion of Right & Wrong! Jag är ju vänsterhänt..  
The End. Bra så.. och tack från djupet, lägges till! No less, no more, no handsome for sure.

Ibland är liksom det enda att göra; att "enda" det öra hör, och göra bokslut utan nuffror öht. Poängen gör invertum kappvändning och visar sina dolda inre sanningar.

Kallas teknisk knockout inom boxningen!

Jag lämnar aldrig walkover när handduken viftad går i grått. Min är och förblir vit, så de så! Dock inte kastad..en enda gång. Dom blir skitiga då.... Tjo för romantiken på en duschstång liksom! Det går alltid två i ett badkar. 

Du missade att vatten är blött!

Nu ska "att" till graven. Med pompa och ståt!

Dear att - http://www.poeter.se/viewText.php?textId=1295702

Jag begår härmed en mycket ondskefull handling när jag med vett och vilja sänker dig i din egen 

biosfär av dubbelnatur!

Jag är fortfarande vänsterhänt, skelögd, märkt av mina siffor

och jäkligt noga med nuffrors vänding.
Även med kappors.. Kaboom in i g-roben liksom. SeconHand never ends in a new closet.
Da fjutt e int' kaputt för en knacknings skull alltså, och hur en myra förvandlas till en Scarabée

ska du få se - Det skimrar endast om rygg
men du räknar mygg och myror som klin, bin och bös.

Jag kastar fortfarande lasso efter gös för att krokar gör ont.

så

Backning utnyttjas, ner och intill bredvidgående startgrops levande självgrävning. Det krävs intyg för sånt.. - kallas nära kontakt. Endast min underskrift gäller.

och nog har det varit nära allt. Som liggande under och väntat
asfalt över maskros
pass nej och kallt över allt gos och glam - en skam ska förlåtas
ej begråtas eller snos till tvinnat hittegods för hämnd

Skrämd från vettet snurrar jag mina trettiotre

och se det tog tre dagar som sagts

se min väg lagts till rätta och
Du som gått där vetande om allt;

Dina ögon är som mina myrars tjärnar
med björnmosse- granskogs-
och vassens färg

en gryta av grönt
en grav av skönt skimrande mörker

går rätt in i märg och inga skogar står längre i kontrast
så faller jag min egen väg in 

i dig
i en last jag länge flytt

där 
där min måne tytt sina banors spår
i femtio färdiga frågors månader

där vid sidan - lägger jag mitt svar
i blod i ben i böjd märg

för en färgs skull

när solen går ner och världen dör
skuggorna leker på toppen av allas undran 

leker tafatt med tidens öga

bara för att finna
sin egen rot

en håla i en skog
mitt emot

*