Flygfiskar och annat med eld i stjärtfenan (sorry..o-månen)

***

Det sägs att krönikor ska innehålla något allmännt lockande; intressen/information/dryftande med humor och gärna samhällskritik i en lagom blandad gryta. Ett personligt betraktande och så en fin knorr på slutet som en äkta Haiku,

och även en sammahängande historia. - kan det månne vara att sätta punkt där punkt ska vara och samtidigt få röken att smidigt flyta vidare i läsarens ögon?

Hur gör man då med linsbärare?

Låter lite som en önskan jag hade en gång i livet. En önskan som faktiskt blev sann också;

"Between to Do and Have Done are the Hands of a Magician."

Kallas i allmäntal att göra istället för att bara käfta om det med vänner, samt det viktigaste då;

Ta ansvar för det valda görandet. Där agerar Magikern utifrån sin förmåga att låta andra se det som ska dölja det som sker, och på så sätt lyckas han också ro saker i hamn helt öppet utan att ens bli ifrågasatt.

När så redogörelsen över vad som gjorts ska fram från bakom slöjorna så är det enda svaret:

"Va? Då ja.. Nu är annat!" - planeringen ligger alltid mellan valet och färdigt resultat. Gör man tvärtom är man dömd att misslyckas. Därför är en magikers jobb alltid ett resultat av att visa upp att det som är gjort inte ens är gjort än, och också att visa att det som görs är inte det som görs. Så vänder man en syn, och så använder man andras öga för eget arbetes reslutat. På det följer att bedömningen av ett jobb alltid blir som man själv vill. Exakt som det ingick i valets orsak. 

Skapa sin värld.

I kittlar däremot får man pyttsa i vad man behöver för näring. Sen om ingredienserna är nyttiga för andra eller ej, det behöver man inte bry sig så mycket om, bara det kokar rejält! Showen är viktigast och röken ska ligga tät. Eller hur? Annars blir man inte trodd. 

Men här sjuder det endast av milda vänliga SoupSoup-kvastars rörelser i en gryta spejad tillvaro där inte många föstår ett skvatt bara för att...;

Kitteln är centrum på scen. Alla hungriga samlas vid elden och själv...

tar jag tåget till Flygfiskar och heta månar.

Tjo!

på återseende/Svartna - en miss i Universum ;)

***

*

bland knaster och sprak 

gnister och brak

där ligger en måne het vid otids vändplats

bland raster och vak

brister och skak

där triggar en sol kall

sin egen kontrast 

hur djupt är ögat 

i sin iris tjärn

när solen stänger

hur djupt är ögat

i din otids själ

när månen svänger

*

Tillägg;

Alltid i en slöjas fall

faller blommor 

strödda av följande få

de finns i den berså
där mormor sa:

Dit det lute' dit rinn de'!

Först kli're sen svi're men

det jämne' ut se' om hundra år

alltid i en slöjas fall

faller blommor - spår

att plocka

medan vi går

*