få mig att förstå
ge mig något jag kan tro på
ge mitt hjärta ro

vi hade något
du och jag
något vackert och unikt
äkta känslor
magpirrande kärlek
en sådan raritet

det var en vårdag 2008 då allt började
och i år velade vi fram och tillbaka
en kommentar på en dikt
blev ett brev - som vi skickade tusen gånger
och alla mornar, kvällar och nätter i telefon
alla ord och känslor
gemensamma skratt, tårar och delade hemligheter
alla våra drömmar som vi drömde om tillsammans
alla lovord
och din önskan att få tryggt somna i min famn

minns du?
betydde det ingenting?
var det bara tomma ord?
en retsam lek?
snälla få mig att förstå

jag vet att saker och ting skedde i våra liv
onda händelser som gjorde ont
men i mörkret var du mitt ljus
det enda som hindrade mig från att falla fritt
i de svåraste av stunder
påminnde mitt hjärta mig varje dag om din existens
och jag log varje gång jag hörde din röst

men jag fick aldrig vira mina armar om dig
jag var väl aldrig tillräckligt nära
så till slut gick du till någon annan
men snälla du
skyll inte på banala ting som distans
säg inte att det var för att han var nära
för även jag hade flickor i närheten
men ingen fick mig att glömma dig
för kärlek känner inget avstånd

så få mig att förstå
hur du en vårdag bestämde dig
för att bränna våra brev
som om våra ord
aldrig fastnat på pränt
som om våra känslor
aldrig existerat

få mig att förstå
ge mig något att tro på
ge mitt hjärta ro