En vän att älska, vårda och att försvara
är du för mig min kära, och jag vill dela
med dig min sorg, min glädje och hos dig vara
för evigt på vår jord, och där änglar spela
i himmelen i ljuset det underbara,
hos Gud vår Herre och aldrig mot dig fela
och aldrig inför kärleken till dig vela;
min kärlek till dig vill jag för evigt spara
i hjärtat mitt, i trygghet från dödlig fara.

Så tala ur ditt hjärta till mig, min kära,
finns det en chans att det där en eld kan brinna,
som kärleken jag känner för dig kan nära
så pass att jag ditt hjärta en gång kan vinna
och du vill ta mig, att som min hustru ära,
i dagar, nätter, år tills vi skall försvinna
från världen som vi känner - säg kan du finna
en plats åt mig i hjärtat ditt och dig lära
att älska mig så inget oss två kan sära?

Då skulle livet bli liksom vackra våren
där hand i hand, i grönskan vi två skall vandra
och torka åt varandra den sorgsna tåren,
när runt vart hinder, stärkta utav varandra,
vi flyger fram på lätta vingar och når en
från världen avskiljd plats, som ej nås av andra
där vi kan älska och ej behöva klandra
varandra utan kunna behandla såren
och evigt leka, oskyldiga som fåren.