Du

talar till mej

orden jag hör

de säjer ingenting

de är som tystnaden

i en öken utan oaser

rösten uttalar ord

ord som inte fångats av hjärtat

de ljuder utan känsla

hjärtat håller du inte i din hand när du talar

ord utan känsla

jag ser vad du inte säjer

känner det du inte vill ha sagt

när inte hjärtat är med

öppet

utan talet blir till tomma ord på en tråd

som oskimrande pärlor

uppträdda på taggtråd

ingen ljuvlig silvertråd

med pärlemorskimrande pärlor

med en djup lyster

sprungna ur hjärtat

då har orden förlorat sitt värde

tystnaden för det stora talet

inför vidsträckt publik

ord utan hjärta blir till en tröstlös sanningslös yta

i ett otapetserat rum

i den sanningslösa skogen

där ingenting växer

hjärtorden slår ut

skott uppskjutna direkt i från hjärteroten

grönskande

prunkande

livgivande

sanningsbejakande

får mina öronmusslor att svämmas över

av skimrande ord

skapta för kärlekens skull