En dag på 1900 talet så skulle en kund, köpa ett hus, av oss bygga på bebyggd strandnära tomt men, han måste ha nytt bygglov. Och trots att de fanns en kåk, så måste han det. Så han bad mej ordna det. Jag ordnade, fixade en planritning på tomten och gick upp till byggnadsnämnden i Hudiksvall.

När man kommer dit så sitter det en muppliknande människa med spetsig näsa, som kommen av den värsta skolfröken, men det var han som bestämde över just såna saker.
Mupp-människan sa att den ritningen inte godkändes och jag frågade varför men han ville inte svara. Jag föreslog att han skulle tala om vilka ändringar som skulle behövas men han ville inte ”det är inte mitt jobb att föreslå ändringar” sa han och fortsatte ”du kan rita in förslag, så ska jag godkänna om det är bra”. När jag ansåg att han skulle ge förslag på vad han skulle godkänna så sa han igen ”det är inte min sak”.

Jag propsade på att han skulle rita var avfallstanken och var avsintringen skulle ligga för att bli godkänt så sa han ”men det är inte min sak”. Men till slut fick jag han att på skissen rita in hur han ville ha det, så det skulle bli godkänt. Jag förbättrade det hela lite och la fram det sen med orden ”då lägger jag in detta med ansökningen till byggnadslov”.

Muppmänniskan hickade, hans spetsiga näsa verkade än spetsigare och alldeles vit, resten av ansiktet var rött. Han sa att ”de kan man inte lämna in” och tog ritningen skissade ner lite mer streck och ”såhär kanske man kan”. Men hans blick såg dödande ut, på mej och jag kände sen hans mördande blick i nacken. För det här var på den tiden när ingen byggde nästan och förmodligen satt denna mupp, i mån av möjlighet och skrev aslag förlåt avslag för allt han kunde, bara för att ha nåt att göra, så inte kommunen skulle ta bort hans då egentligen rätt onödiga tjänst.

Ibland tänker man på alla de muppmänniskor som finns, de sitter liksom ”gubbarna på läktarn” i mupparna och jävlas med allt och alla de kan jävlas med. Och allt troligen för att de egentligen, inte har nån riktig uppgift i tillvaron, de ska sitta och hålla på med en massa dumheter bara därför så ser de till att missbruka den makt de har, på ett så myndigt sätt som möjligt. Så om man skulle räkna på ”myndig-hets-miss-brukare” eller ska vi säga den offentlige sektorns mest onödiga kostnader (eller människor, om man vill va snäll) så kanske 10 % eller mer av de offentliga medlen, går till såna. OCH problemet med såna är att om de fått sin ”plats” med sin makt så släpper de den inte gärna. Deras självkänsla ligger ofta i att de kan bestämma, ofta över andras väl och ve, i det fördolda. De är ”byråkratins verkliga innebörd”. Den ultimata onödighets människan, som lyckas fördriva ibland ett helt liv, i en onyttig tillvaro, betald av offentligheten.

Men i fallet med ovanstående ”mupp med spetsnäsa” så kom nog aldrig mer, nån in och kunde få muppen att direkt, rita ut hur det skulle se ut för att han skulle vara nöjd. TROTS att hans lön var för att serva de i befolkningen som behövde service på det området.

För ”muppmänniskors” behov är inte att göra ett bra jobb, det är att få demonstrera sin makt, ”varje tupp, har ju som ni vet, sin egen gödselstack och va galning på”. Och här var det liksom den mindre berömda ”Glada Hudik andan” som rådd, kanske ”galna hudik andan” mer, som representeras från fanatiska kommunalråd och neråt…