Som man, ska man inte ha känslor
Inte vara orolig för ”de sina”
Känslorna ska sina eller betraktas inte
Som berättigade

”ÄÄÄ SÅ LÄNGE INTE SJUKAN RINGER
ELLER PRÄSTEN KOMMER SÅ HAR INGET HÄNT”

Det känns som att det är den attityden som råder
Som man ska ha
Men om man är tänkande som människa
Och allmän attityd verkar gälla

När man inte får besked om vad
Som har hänt eller inte
Tystnaden råder
Mörker isande krafter magen vrålar ut
Sin oro

Och hela ens inre är, i uppror
Och nån frågar hur är det?
Ja åt helvete känns de som vill man säga
Skrika, jag mår åt helvete
Men det räknas inte, gills inte
Är inte försvarbart att säga…

För mäns oro räknas inte
Sen första gången man uppfann ”kvinnosalar”
Så har man inte räknat med att män egentligen’
Är människor, för redan då fick de sitt
Och utökat det till att gälla allt
Och när papporna äntligen var med
Så hamnar de i en värld av kvinnor

Det är endast en tupp om det är en doktor
Som borde vart man, men han är oftast för kvinnlig
Eller endast en påsättare av alla dessa kvinnor
Rena hönsgården alltså
Så män är bara tillfälliga besökare där
Utan kunskap om det underliggande spelet
Och vad som ska sägas och inte
Vad som ska göras och inte

Och man förväntas att inte ha
känslor där heller....