i den svarta spegeln
syns endast hjärtat mitt

som blöder blåa tårar
gråter vita vintrar

på radion spelas mörker
hängandes i spindelväv

jag vill sparka högre
än mina ord kan nå

jag försöker hoppa
men fenorna är trasiga

jag kan inte simma nedåt
för regnbågen är bruten

jag slutar andas
flyter upp

bland molnen
och dess bubblor
bland spruckna rakblad
och dess vårar

jag hänger likt en låga
som torkat många kylor

vi är inte du

och vattnet det är djupt.