Vi måste vinna allt för annars kommer vi att förlora allt och vi har inget att förlora och vi har inget att vinna heller för den delen. 
Vi måste bara fortsätta att leva, mot alla odds, mot alla hinder måste vi fortsätta kämpa, för vi har inget annat val. 
Leva eller dö. Har du bestämt dig än?
Har du gjort ditt val?

Är evigheten något som lockar dig? 

Alla människor är arroganta. Det lär man sig tidigt i livet. Även de människor som ter sig mest ödmjuka hatar att förlora. De vill inte känna sig underlägsna. De vill inte bli besegrade och de vill inte ha ångest över att de hade så otroligt fel och nu är de förödmjukade. De mest ödmjuka ler och känner sig som idioter. Det är inget konstigt med det. Det är en naturlig instinkt, det kanske är den tävlingsinstinkten som gjort att människan kunnat klara sig alla miljontals år som vi vandrat på denna jord. Vi vill ständigt utmana oss själva, först skulle vi köra bil, men det räckte inte, så då skulle vi se om man kan ta sig fram i luften. Vips, så var flygplanet där. När vi erövrat luften, kom tanken att rymden finns där och är oändlig. Ska vi se om man kan ta sig dit också?

Sedan, där finns en stor rund planet som syns tydligt från jorden, den är relativt nära oss, ska vi testa att landa där? Vi vill vara bäst, snyggast, smartast. Vissa har sådana komplex att om de inte är bäst på allt så får de ångest och vill dö. Det är okej, det är en naturlig följd till vardagens små tävlingar. Kanske har det blivit en tävling om vem som mår sämst, vem som har mest mediciner och den som har mest psykiska problem?

Det är en naturlig del av att vara människa, som inte nöjer sig med att förstöra planeten Jorden och alla djur som lever på den. Vi måste även förstöra oss själva.

Det är en naturlig del av vår arrogans och vårt Gud-komplex.

Vi är bäst! Vi är snyggast! Vi är vackrast!
Vi är idioter.