Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag hoppas att detta är okej.

 

 

Jag hoppas det är okej
att erkänna
att världen har trängt igenom
ett bräckligt skal

igen.

Det gör ont
jag hoppas det är okej
att säga
att livet såg mina atomer
som leksaker

igen.

Allt faller samman
i en redan skakig värld
minnena av tidigare
naturkatastrofer
sitter fortfarande kvar
men nu kom ännu en
tidvattensvåg
som rev ner ännu en nybyggd stad

Och räddningsarbetet
tar ny fart.

Jag hoppas att det är okej
att erkänna
att jag känner mig sparkad på

igen.

Och att det tar emot att klättra upp
i närmsta träd
rädda sig själv
när nästa katastrof
aldrig är långt borta.

Varför borde jag inte låta mig svepas med och försvinna i havet av lågor och drunkna utanför en öde ö där rosorna inte har vissnat än och varför borde jag inte ge upp när målet är så långt bort och varför ska jag alltid behöva räddas?

Jag vet svaret
jag kan kraven
världen tittar på
rynkar pannan
och
dömer den som inte vill ha någon hjälp.

Är det okej att erkänna att jag hatar mig själv?




Fri vers (Fri form) av entusiasm
Läst 455 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2015-04-12 11:02



Bookmark and Share


  Per Rydberg
Du beskriver känslan väldigt väl. Den här dikten är ruggigt stark!
2015-04-12
  > Nästa text
< Föregående

entusiasm
entusiasm