*

där valar slutat sjunga

är buken vänd åt väst

är buken vänd åt väst

och guldet gömt

trumman tystnat för en stund

där spindlar slutat väva

där fåglar hoovrar höjd för vind

där valar tystnat

korpar landat

där ska kolibri blå sjunga fritt

sovra våra minnens måsten

söva våra sjunkna sorger

en dynings dämpade visa

vaggande

rullar du redan rytmiskt in

kullar du toner över berg bärande

naggande

så ska stranden renas

så ska banden enas

om och om igen 

bland hemman hav och höjas högt

så ska landen stenas 

så ska rand på rand förenas hav

i stränders skölje länders följe

och månes båge böjas stumt

ner i skum

ner i skum

*