mina händer
mina likgiltiga vänner
allting röttnar
min tunga
rösters skrik
en trumma
jag väntar
så ofta
få trogna
förstår ej
du ser
en skugga
en dag
en sol
ned gång
den ler
och upp
som ståndet
och försyntheten
i förhörhoppnings vilsehet
kommer jag alltid älska dig
din tunga
alla dessa ord
jag så lyssnar
tar mig som ledsamhet
du skall flyga
i förlorenhet och förvirring
världen
vill det