mina sinnen
var mörka
av
nedstämhet
samt bitterhet

den inre tillvaron
klibbig ångest
som bara växte
för var dag

solen lyser ännu
en dag men jag
kan inte möta
strålarna

varför måste det
vara så frågar jag
mig själv?
denna försommar
tid

kanske för att det är en sån kravfylld
tid
 man ska ju känna glädje och kärlek
inom sig eller?

somnar in till slut av
utmattning inte sovit
så många timmar dom
sista två veckorna

vaknar tidigt nästa morgon
hör en röst inom mig säga
var inte rädd lyssna på mig
nu

jag finns här om du ber mig
hjälpa dig
när det känns svårt
när ingen är vid din sida
 och
när du är som mest ensam

våga lyssna,våga tro

jag älskar dig alltid
min vän

glädjetårar rinner
nedför mina kinder

reser mig upp
öppnar mitt fönster
svarar
inom mig

jag älskar dig
också
äntligen
igen